Samtidigt som regeringen talar om ”arbetslinjen” pågår något helt annat i praktiken. Arbetare som slitits ut av hårt jobb, personer som utförsäkrats, arbetslösa och barnfamiljer i ekonomisk utsatthet dumpas i kommuner långt från arbete, nätverk och fungerande bostadsmarknad. Dokumenterade exempel visar hur hela grupper av människor flyttas till undermåliga bostäder i kommuner som redan brottas med hög arbetslöshet, låga inkomster och dålig ekonomi.
Stockholmskommunernas agerande framgår tydligt i den rapport som socialchefen i Tierps kommun presenterat, där kommunen beskriver hur människor ”överlämnas” till andra kommuner genom ekonomiska incitament, andrahandskontrakt och boenden i dåligt skick. När personer inte kan lösa sin boendesituation “erbjuder” rika kommuner en flytt till en fattig kommun med hög arbetslöshet.
Systematisk överföring av människor i behov av stöd
Det handlar inte om individuella val. Det handlar om en systematisk överföring av människor i svårigheter skapade av samhället – människor som borde få stöd, rehabilitering och riktiga bostäder – till platser där inga sådana möjligheter finns. Rapporten visar hur kommuner som försöker pressa sina kostnader försöker ”lösa problemet” genom att dumpa ansvaret på andra kommuner, utan att säkerställa att mottagande kommuner har resurser, bostäder eller arbete att erbjuda. Resultatet blir ännu mer trasiga liv, avbrutna insatser, förlorade nätverk och barn som tvingas bryta skolgången gång på gång när familjer flyttar mellan undermåliga bostäder.
Slumvärdar tjänar pengar på desperata hushåll
I rapporten framgår också att hyresvärdar aktivt marknadsför lägenheter ”i sådant skick att bara de som inte har något alternativ flyttar dit”. Social dumpning Det handlar om läckande tak, mögel, saknade värmesystem, bostäder som värms med kupévärmare, fönster som inte går att stänga och akut ohälsa. Inspektioner och förelägganden hjälper inte – värdarna fortsätter fuska, byter ägare, gömmer sig bakom bulvaner och låter människor bo kvar i förhållanden som ingen politiker eller tjänsteman själv skulle acceptera. Bilderna i rapporten visar svarta mögelfält, fuktskador, ruttnande golv och nedgångna interiörer på en nivå som är ovärdig ett rikt land som Sverige. Social dumpning
Mottagande kommuner hårt trängda
Samtidigt visar Tierps rapport hur stora konsekvenser detta får för mottagande kommuner. En enda vecka fick kommunen 50 nya skolelever – barn som kommer från trångboddhet, hemlöshet, våld eller social utsatthet. Skola, socialtjänst och civilsamhälle tvingas akut försöka lösa situationen medan inget stöd kommer uppifrån.
En tydlig klassfråga
Men framför allt är detta en klassfråga. Det är arbetare – de som byggt landet och utfört det tunga arbetet – som kastas runt som paket mellan kommuner. Rapporten från Tierp visar tydligt att de som drabbas är personer med låga inkomster, svag ställning på arbetsmarknaden, nyanlända och människor som fallit mellan alla system. De dumpas till platser utan jobb, till boenden där ingen människa borde behöva bo, och där barn växer upp med fukt, kyla, instabilitet och ständiga flyttar.
En offentlig makt som inte kan ordna bostäder och arbeten saknar legitimitet
Den offentliga makten vill inte garantera de mest grundläggande rättigheter: rätten till arbete, rätten till trygghet och rätten till en värdig bostad. När kommuner skyller på varandra och staten skyller på kommunerna, står arbetare – som skapar allt av värde i samhället – utan skydd.
Och samtidigt fortsätter politiker att tala om ordning, ansvar och krav på vanligt folk. Men vilket ansvar tar de själva? Var finns deras plan för bostäder? Var finns deras plan för jobb? Var finns deras ansvar för de barn som kastas runt i mögelskadade hus medan fastighetsägare tjänar pengar på misären?
Vi accepterar inte “social dumpning“
Arbetare ska ha rätt att bo där jobben finns, i trygga och bra bostäder. Det är inte arbetslösa eller sjuka som har misslyckats. Det är staten och kommunerna som har misslyckats att garantera folket det mest grundläggande som finns.
Och vi tänker inte acceptera det.
