Jag har under sex år varit förtroendevald i Hyresgästföreningen. De sista två åren har det varit i egenskap av ordförande i Hyresgästföreningen Norra Göteborg. Jag har i perioder lagt 10-15 timmar ideellt arbete i veckan. Jag har bevittnat inifrån en förening med en djupt osund intern kultur, en brist på verklig demokrati och ett minskande engagemang i frågor som borde vara centrala för föreningen. 

Avståndet växer

Hyresgästföreningen är en rik organisation med fina lokaler, hundratals anställda och stämmor på Scandic hotell som kostar nästan 10 miljoner kronor. Men när det kommer till det konkreta praktiska arbetet med att bygga upp organisationen ute i lokalområdet bygger arbetet helt och hållet på ideella krafter. Som ideellt engagerad i bostadsområdena, som förtroendevald, är man den som har mest kontakt med andra förtroendevalda och hyresgäster. Därför har man också en unik förståelse för förutsättningarna för organisering i sitt lokalområde. 

Avståndet är stort mellan denna lokala nivå och de högre nivåer där den verkliga makten och resurserna är koncentrerade. Under mina år som förtroendevald har jag bevittnat hur avståndet och centraliseringen har växt allt mer. Det har blivit allt svårare att kunna få kontakt med högre instanser och tjänstemän, kunna få svar på frågor och stöttning.

Dålig ton och dålig stämning

Renovräkningar över hela landet, skenande hyreshöjningar, ett minskat hyresgästinflytande, en bostadspolitik i händerna på fastighetsägarna… 

Trots att hyresgästerna och Hyresgästföreningen befinner sig i sin värsta kris sedan föreningen bildades är diskussionerna om dessa frågor närmast obefintliga i organisationen. Motionerna till fullmäktige i Region Västra Sverige går att räkna på ena handen, och alla försök att vända riktningen ses som ett hot. När jag på ett fullmäktige föreslog att regionens verksamhetsberättelse  skulle innehålla en reflektion över det som inte gått bra under året blev jag efteråt uppringd av en ledamot i regionstyrelsen. Hen skrek i luren och anklagade mig för att ha “dålig ton” och skapa “dålig stämning”. Det var inte första eller sista gången. Jag har under mina år i föreningen åtskilliga gånger blivit varnad, på mer eller mindre vänliga sätt, för att yttra kritik mot ledningen.

Denna fejkade demokrati där fel åsikter riskerar att leda till repressalier leder till självcensur. Den interna debatten förs därför sällan öppet på mötena och konferenserna. Istället förs maktspelet, intrigerna, skitsnacket, mobbningen… bakom kulisserna. 

Den som inte har förstått att de öppna “demokratiska” mötena bara är menade som ett skådespel i demokrati riskerar att skämma ut sig. En illa dold avsky möter den som förlänger mötena genom att skriva motioner eller ta upp tid i talarstolen. När förslag om att förlänga talartiden diskuterades på ett fullmäktige i Region Västra Sverige möttes det av regionstyrelsen med svaret: “Det är alltid samma personer som vill förlänga talartiden.” De flesta av dessa misshagliga personer finns nu inte längre kvar i organisationen, efter en våg av utrensningar. Den samlade skaran av pensionärer har nu kunnat återgå till att fokusera på det som de verkar tycka är viktigt: lunch, fika, mingel och ifyllning av arvodesblanketter. Den som vill mer än det blir sällan långlivad i Hyresgästföreningen.

Hur går suspenderingar och uteslutningar till? 

Regionstyrelsen och förbundsstyrelsen har enligt stadgarna rätt att suspendera och utesluta ledamöter som går emot stadgarna och den stadgebundna värdegrunden om “alla människors lika värde”. Efter att ha bevittnat flertal utredningar inom föreningen kan jag nu se ett tydligt mönster: Vill man utesluta någon förtroendevald går det alltid att gräva fram eller hitta på något. Medan den som är säkrad tack vare sin position eller sina kontakter kan i princip bete sig hur som helst. 

Ledamöterna i en lokal förening i Kortedala hade enligt vittnesmål till Norra Göteborgs föreningsstyrelse uttryckt att “n-barn” inte fick vistas i föreningslokalen och exkluderat personer med utländsk bakgrund. En ledamot i denna styrelse var en före detta förbundssekreterare i den nazistiska organisationen “Nysvenska rörelsen”. Han anklagade utan grund föreningskamrater med somalisk bakgrund för att stjäla, vara gängkriminella eller ha kopplingar till Al Shabab. 

“De har helt vanliga Sverigedemokratiska åsikter, det är inte så mycket vi kan göra åt det.” Det var svaret vi fick av den ansvariga ledamoten i regionstyrelsen efter att ha anmält styrelsen. Ingenting gjordes åt det rasistiska beteendet tills ledamöterna i den lokala föreningen vände sitt toxiska beteende mot denna ledamot i regionstyrelsen. Den som utreder brott mot Hyresgästföreningens värdegrund om allas lika värde, verkar själv anse att hen är mera värd än hyresgäster med utländsk bakgrund. 

Fall av grov mobbning, rasism och aggressivt beteende ignoreras. Men när regionstyrelsen verkligen vill stänga av förtroendevalda, då går det plötsligt väldigt snabbt.

Plötsligt stängs ekonomin av för en lokal hyresgästförening i Bergsjön och de förtroendevalda suspenderas med främsta grund att “pengar saknas”. Regionens revisorer hade tidigare granskat och godkänt ekonomin. Men en chef på Hyresgästföreningen gjorde nu sin egen granskning av ekonomin baserat på ett bristande underlag och utan dialog. Utredningen var ett uppenbart beställningsjobb. Få medlemmar på medlemsmöten var ett bevis på att föreningen inte kallade alla sina medlemmar. Inga bilder med barn på facebooksidan var ett bevis på att föreningen inte hade barnaktiviteter. Sanningshalten var inte så viktig, uttryckte denna chef själv till mig. 

Den kommunala fastighetsägaren i området, Familjebostäder, gladde sig åt avstängningen och skyndade sig att, med godkännande från Hyresgästföreningens chef, riva ner affischerna på föreningens fönster där det stod: “Inga fler Hyreshöjningar!” Och: “Familjebostäder: lyssna på hyresgästerna!”. 

Bolaget hade under en längre tid riktat falska anklagelser mot den lokala föreningen. Därför är det inte särskilt långsökt att misstänka att det var bolaget som beställde avstängningen av den lokala föreningen. De kommunala bostadsbolagen i Göteborg har i avtal fått vetorätt när det gäller finansieringen av lokala föreningars verksamhet.  Därför sitter nu Hyresgästföreningen i knäna på bolagen. Vi förtroendevalda bjuds aldrig in till de förhandlingar som förs om detta bakom kulisserna.

Treparts-katastrofen

De förtroendevalda i Hyresgästföreningen fungerar som ett demokratiskt alibi. Vi fyller stolar så att Hyresgästföreningen kan skapa sig legitimitet gentemot hyresgästerna. Det nya trepartsavtalet anger centralt förhandlade ramar för yrkanden under hyresförhandlingarna. Avtalet är hemligt för oss. Det enda de förtroendevalda får se är en sammanfattning. Avtalet ska följas, inte granskas eller diskuteras. Hyresgästföreningen har lagt sig platt för fastighetsägarnas tolkning av avtalet som innebär årliga hyreshöjningar på i snitt 5 procent. En katastrof för hyresgästerna. 

Trepartsavtalet har inneburit att allt färre förtroendevalda vill sitta med i hyresförhandlingar. Det har gått så långt att regionen nu har tvingats ändra på reglerna. Det krävs nu inte längre att minst hälften av ledamöterna måste vara närvarande för att mötet ska anses giltigt. Anledningen till denna brist på engagemang från hyresgästerna är troligtvis att de förtroendevalda förstår att förhandlingarna redan är på förhand uppgjorda. 

Rösta rätt! 

De förtroendevalda får fortfarande rösta i hyresförhandlingarna, men vår röst är inte mycket värd om den är “fel”. Det blev jag varse om under hyresförhandlingarna med de allmännyttiga bolagen i Göteborg under våren 2024. Då avslöjades också för mig ett fult politiskt spel bakom kulisserna. För att ni ska förstå vad jag menar kommer jag att redogöra för denna förhandling i detalj.

Det började med att vi enades om att vi skulle ha en gemensam förhandling gentemot alla de allmännyttiga bolagen (Familjebostäder, Poseidon, Bostadsbolaget och Gårdstensbostäder). Sedan startade förhandlingarna och vi fick information om att vi skulle ta ställning till ett treårigt avtal. De anställda förhandlarna argumenterade för att vi skulle säga ja. (Detta hade kanske redan förhandlats fram i maktens korridorer? Hyresgästföreningens förhandlingschef i Region Västra Sverige är en socialdemokratisk politiker.) Men en majoritet av de förtroendevalda vägrade rösta som de anställda ville. Vi förstod att vi kunde få ner hyreshöjningen under en valrörelse. 

När vi vägrade rösta “rätt” började cirkusen. Vi fick först det ena sedan det andra sedan det tredje mailet. Gång på gång fick vi “chansen” att ändra vår röst och tvingades rösta på nytt, alltid med kort varsel och via mail. Till slut, efter att vi hade fortsatt rösta “fel” gång på gång, kom nästa drag. Nu skulle vi inte längre rösta tillsammans som en gemensam delegation i alla fyra bolag, bestämde de anställda förhandlarna. Bostadsbolagets och Gårdstensbostäders delegationer röstade nu ja till Framtiden AB:s treåriga avtal. Poseidons och Familjebostäders delegationer röstade fortsatt nej. 

Den “svenska modellen”

Nu började en politisk kampanj från vänsterpartisten och Framtiden AB:s förste vice ordförande, Hannah Klang, mot oss som hade röstat nej. Hon skrev ett brev till Vänsterpartiets medlemmar i vilken hon uppmanade dem att ringa Hyresgästföreningen och utöva påtryckningar för att få oss att ändra beslutet. Vänsterpartiet gick nu in och försökte direkt påverka en hyresförhandling. Vänsterpartiet som annars i vanliga fall uttrycker så stor respekt för den “svenska modellen” att de inte tänker verka för lägre hyror i de kommunala bostadsbolagen. “Detta ska ju avgöras mellan parterna!”

Trots alla påtryckningar stod vi fast vid vårt nej och hyrorna blev därför betydligt lägre det tredje året för Poseidons och Familjebostäders hyresgäster än vad de blev för de andra hyresgästerna i Göteborgs allmännytta. Bolagen var i årets förhandlingar extremt snabba med att komma överens om en höjning på en relativt lägre nivå. Precis som vi förutsåg ville politikerna inte ha utdragna förhandlingar och protester under ett valår. 

En visionslös förening

Hyresgästföreningen är på en och samma gång en viktig och en irrelevant organisation. Viktig därför att den idag är den enda nationella massorganisation som samlar landets hyresgäster och som verkar i bostadsområden runt om i landet. Irrelevant därför att den lokala nivån helt har fråntagits inflytande och handlingsutrymme. Irrelevant därför att föreningen helt saknar visioner. Det är helt oförmöget att staka ut en riktning som går bortom dagspolitiska kompromisser och kohandel med fastighetsägaren. På den senaste stämman argumenterade till exempel förbundsstyrelsen för att de allmännyttiga bolagen ska kunna gå med vinst med argumentet att: “Hyresgästföreningen står bakom Allbolagen”. Stämman röstade på förbundsstyrelsens linje.

Den så kallade Allbolagen, som anger att de kommunala bostadsbolagen ska drivas med “affärsmässiga principer”, förhandlades fram av bostadsbolagen och Hyresgästföreningen. Förhandlingen skedde under hot efter att de privata bostadsbolagen hade stämt den svenska staten i EU-domstolen. De allmännyttiga bostadsbolagens självkostnadsprincip snedvred konkurrensen, ansåg de privata bolagen som ville införa marknadshyra. Kompromissen blev Allbolagen. Den angav att de kommunala bostadsbolagen skulle överge självkostnadsprincipen och istället drivas utifrån affärsmässiga principer, men också att de kommunala bolagen skulle ta “socialt ansvar”. Denna självmotsägelse praktiseras nu på ett närmast parodiskt sätt av de kommunala bostadsbolagen. Den vinst som genereras av hutlösa hyreshöjningar, som vräker de allra mest utsatta familjerna i våra förorter, används till olika “integrationsprojekt” i samma förorter. 

Hyresgästföreningen gick, under hot om marknadshyror, med på en lagstiftning som kraftigt försämrade möjligheterna för landets kommuner att bedriva en social bostadspolitik. Men istället för att försöka vrida tillbaka utvecklingen till hyresgästernas fördel har nu det som en gång var en kompromiss under hot, förvandlats till Hyresgästföreningens egna politik. 

Jag misstog mig.

När jag gick in i Hyresgästföreningen var det inte med en naiv idé om föreningen. Jag var medveten om många av de problem föreningen har. Där jag misstog mig var att jag trodde att man sakta men säkert kunde förändra, förbättra. Min tanke var att de tidigare försöken att vrida Hyresgästföreningen tillbaka till en mer hyresgästvänlig position – till dess rötter – hade misslyckats då de hade utgått från tanken på att byta ut ledarna mot nya, mer radikala ledare. Men styrka och förändring kommer underifrån tänkte jag, och jag bestämde mig för att stanna i det lokala arbetet i Norra Göteborg. Det gjorde inte så mycket att vi inte hade så stark påverkan på regionen, tänkte jag. Om vi gör ett bra jobb här så kommer detta exempel att sprida sig, att bli en förebild för andra. Jag misstog mig. 

Vi lyckades visserligen i Norra Göteborg att skapa goda exempel på att det går att nå vissa framgångar i kampen mot renovräkningar. Vi lyckades också, mycket tack vare ett hårt arbete från förtroendevalda före mig, att föryngra och förnya föreningen i Norra Göteborg och att få bort de värsta avarterna av grov rasism som tyvärr är alltför vanliga i Hyresgästföreningen. Men reaktionen blev inte den förväntade, istället för inspiration kände många andra föreningar istället missunnsamhet. Varför ska de få så låga hyreshöjningar i Bergsjön, när vi andra får så höga? Varför får deras renovräkningar så mycket uppmärksamhet och inte våra? Förtroendevalda i Eriksbo spred falska rykten för sina hyresgäster om att de höga hyreshöjningarna berodde på att Siriusgatans hyresgäster fick en “jättefin renovering utan hyreshöjning”. Förtroendevalda i Majorna ansåg att en låg hyreshöjning på Siriusgatan skulle vara det samma som “social housing” och krävde i förhandling att hyrorna skulle höjas mer än vad fastighetsägaren Familjebostäder hade föreslagit. 

Det är inte bara ledarskapet som är bristfälligt i Hyresgästföreningen. Den lokala nivån består i stor utsträckning av förtroendevalda som är skadliga för hyresgästkollektivet. Förtroendevalda som inte förstår den enklaste principen bakom organisering: solidaritet och sammanhållning. 

En koloss på lerfötter

Hyresgästföreningen är en koloss på lerfötter. En organisation som har flyttat alla sina resurser och allt inflytande till toppen av pyramiden och som därför har en ledning som agerar helt ovetande om att grunden de står på blir allt mer skakig. Den urholkning som sker av föreningen på lokal nivå sipprar långsamt uppåt i organisationen och kommer så småningom att tvinga Hyresgästföreningen på knäna. Motviljan mot föryngring och förnyelse skapar stagnation. Åldern blir allt högre på de förtroendevalda och istället för att välkomna yngre människor verkar fyrtio- femtio- och sextiotalisterna tro att de kommer leva för evigt. Eller kanske vill de att föreningen ska dö med dem? Om så är fallet är de på god väg att lyckas. 

Catherine Holt, före detta förtroendevald i Hyresgästföreningen, numera medlem i Ort till ort