Efter förra årets varningar om renovräkning växer nu den politiska pressen i Sundbyberg. I november förra året varnade Ort till ort för att Förvaltarens planerade ombyggnation på Rissneleden riskerade att bli en renovräkning. Då handlade kritiken om att över 300 lägenheter skulle totalrenoveras, att hyrorna väntades höjas kraftigt och att uthyrningsrum planerades att tas bort. Organisationen pekade också på att det kommunala bostadsbolaget enligt ägardirektiven ska ta sociala hänsyn och erbjuda en låg nivå vid renoveringar. (Ort till ort)
Nu, den 1 juni 2026, har frågan fått en ny politisk dimension. Hyresgäster har vänt sig direkt till kommunpolitiker och kräver svar på hur Förvaltarens renoveringsplaner går ihop med de ägardirektiv som kommunfullmäktige beslutat om.
Det började som ett stambyte – men blev en totalrenovering
I en skrivelse till politiska företrädare beskriver hyresgästerna att Förvaltaren presenterat projektet som ett stambyte, men att åtgärderna i praktiken omfattar betydligt mer. Enligt skrivelsen ska samtliga kök bytas ut oavsett individuella önskemål, lägenheterna målas om och en lång rad åtgärder genomföras utan att hyresgästerna erbjudits verkliga alternativ.
Hyresgästerna menar att detta är kärnfrågan: om stammar, el och vattenledningar behöver åtgärdas kan det vara nödvändigt underhåll. Men när kök, badrum, planlösningar, badkar, tvättstugor och andra funktioner samtidigt görs om uppstår frågan om Förvaltaren använder underhållet som grund för en bredare standardhöjning.
Valfrihet på papperet – men inte i praktiken
Enligt hyresgästerna ska ägardirektiven ge utrymme för olika renoveringsalternativ. Trots det uppger de att de inte har erbjudits någon faktisk valmöjlighet. De efterfrågar därför att Förvaltaren ska erbjuda en lägre renoveringsnivå, där endast nödvändiga åtgärder genomförs och där hyreshöjningarna kan hållas nere.
Det är samma fråga som Ort till ort lyfte i sin artikel från förra året. Där citerades ägardirektivet om att en lägstanivå vid renoveringar ska tas fram för att möjliggöra nödvändiga och kostnadseffektiva renoveringar utan stora hyreshöjningar. (Ort till ort)
Frågan till politikerna blir därför enkel: om ägardirektivet säger att sociala hänsyn och låg renoveringsnivå ska beaktas, varför upplever hyresgästerna då att allt redan är bestämt?
Hyrorna oroar – men beskeden är fortfarande otydliga
Hyresgästerna skriver att Förvaltaren uppgett att hyrorna ska höjas i tre steg, men att det saknas tydliga besked om den totala hyreshöjningen. De nivåer som hittills presenterats ger enligt hyresgästerna anledning att befara mycket stora höjningar.
I den tidigare artikeln från 2025 uppgavs att hyrorna efter renovering kunde hamna på mellan 11 000 och 13 000 kronor för en trea på 77 kvadratmeter, vilket enligt Ort till ort skulle innebära hyreshöjningar på omkring 40–50 procent för många hushåll. (Ort till ort)
För många boende handlar frågan därför inte om nya materialval eller modernare standard. Den handlar om möjligheten att bo kvar.
Uthyrningsrum, badkar och separata avgifter blir symbolfrågor
Flera konkreta frågor har nu blivit symboler för hyresgästernas oro. Hyresgäster som i dag har uthyrningsdelar uppger att de kan förlora denna möjlighet, vilket för vissa hushåll innebär att en potentiell extrainkomst försvinner.
Även badkaren har blivit en konfliktfråga. Enligt skrivelsen ska befintliga badkar tas bort och ersättas med duschar, bland annat med hänvisning till tillgänglighet. Hyresgästerna invänder att äldre personer och personer med hälsobehov kan vara beroende av möjligheten att bada. De menar därför att badkar som redan finns i lägenheterna bör kunna återinstalleras utan extra kostnad för dem som vill behålla dem.
Därutöver finns oro för individuell mätning och debitering. Hyresgästerna befarar att kostnader som i dag ingår i hyran i framtiden kan komma att debiteras separat, vilket skulle innebära ytterligare kostnadsökningar utöver själva hyreshöjningen.
Från hyresnämnd till kommunpolitik
Förvaltaren har redan vänt sig till Hyresnämnden för att få genomföra åtgärderna även i lägenheter där hyresgäster sagt nej eller inte lämnat godkännande. Men hyresgästerna försöker nu bredda frågan. De vill inte bara diskutera vad Förvaltaren får göra enligt hyreslagen, utan också vad ett kommunalt bostadsbolag bör göra enligt sitt politiska uppdrag.
I skrivelsen kräver hyresgästerna bland annat att Förvaltaren ska följa ägardirektiven, erbjuda olika renoveringsalternativ, hålla hyreshöjningen på en rimlig nivå och säkerställa att boende med lägre inkomster faktiskt kan bo kvar efter renoveringen.
Hyresgästerna uppger också att liknande skrivelser ska skickas till gruppledare för Liberalerna och Moderaterna, eftersom frågan rör kommunens ägardirektiv och det kommunala bostadsbolagets verksamhet.
Den avgörande frågan: Vem är Förvaltaren till för?
Förra årets artikel beskrev Rissneleden som ett hotande exempel på renovräkning. Nu handlar det om ansvar. Om ett kommunalt bostadsbolag genomför omfattande standardhöjningar som leder till kraftiga hyreshöjningar så måste politikerna se till att bolaget följer ägardirektiven.
Hyresgästerna vill veta om Förvaltaren kommer följa ägardirektiven eller om bolaget i praktiken driver igenom en renoveringsmodell som riskerar att byta ut stora delar av den nuvarande befolkningen på Rissneleden. Ska politikerna bara stå och se på när Förvaltaren genomför en social rensning.
