På Södermalm pågår just nu en kamp som handlar om mycket mer än kakel, klinker och stambyten. Den handlar om vilka som ska ha råd att bo kvar i Stockholm. Den handlar om politiker som styr kommunala bostadsbolag som använder nödvändigt underhåll som förevändning för kraftiga hyreshöjningar. Den handlar om hyresgäster som bott i sina hem i decennier och som nu riskerar att pressas bort från sina kvarter.
I kvarteret Linjalen och i närliggande fastigheter som Vattenpasset driver Stockholmshem igenom omfattande renoveringsplaner. Hyresgästerna säger inte nej till underhåll. De förstår att rör måste bytas och att fastigheter måste skötas. Men de säger nej till att stambyten används som en maskin för hyreshöjningar. De säger nej till att fungerande badrum, kök och material byts ut för att skapa en högre “standard” som sedan används som argument för högre hyra.
Social rensning? 70 % av hyresgästerna har inte råd att bo kvar
Linjalen har hyresgäster själva undersökt vad höjningarna skulle betyda. Enligt de boendes egen enkät uppgav en mycket stor del av de svarande att de inte skulle ha råd att bo kvar om Stockholmshems planerade hyresnivåer blir verklighet. Även om alla inte tvingas flytta direkt är bilden tydlig: hyreshöjningarna hotar att slå sönder ett helt bostadskvarter socialt.
Det handlar om pensionärer, låginkomsttagare, sjukskrivna och människor som stått i bostadskö i nästan ett helt vuxenliv. En hyresgäst berättade att hon stått 27,5 år i kö och flyttade in just för att hyran var möjlig att leva med. Nu riskerar samma bostad att bli för dyr. En bostad som en gång var ett hem blir plötsligt en produkt på en marknad där bara vissa får plats.
Vattenpasset visar vad som väntar
Vattenpasset ligger före Linjalen i processen. Där har frågan redan varit i Hyresnämnden och sedan gått vidare till Svea hovrätt. Hyresgästerna har lagt ner ett stort arbete och lämnat in omfattande material. Ändå avslogs överklagandet snabbt.
Det visar något viktigt. Den juridiska vägen kan vara nödvändig, men den räcker inte. Hyresnämnden och hovrätten är inte platser där hyresgäster enkelt kan stoppa renovräkningar. När ett kommunalt bostadsbolag väl driver igenom standardhöjningar hamnar hyresgästerna ofta i underläge.
Därför måste kampen föras politiskt och kollektivt. Det räcker inte att varje hushåll försöker försvara sig ensamt. Det krävs att hyresgästerna går samman, synliggör vad som händer och pressar dem som faktiskt har makt över Stockholmshem.
Augusti kan bli nästa avgörande punkt
Efter sommaren väntar hyresförhandlingarna om renoveringshyrorna. I praktiken är det där en stor del av striden avgörs. Om hyrorna förhandlas fram innan hyresgästerna hunnit samla sig, innan politikerna tvingats svara och innan Stockholmshem pressats att backa, riskerar höjningarna att låsas fast.
Det är därför frågan är brådskande. Det går inte att vänta tills alla beslut redan är fattade. Det går inte att vänta tills människor redan börjat packa sina hem. Kampen måste föras nu, innan hyreshöjningarna blir verklighet.
Hyresgästerna har redan sökt politikerna
De boende har inte suttit tysta. De har kontaktat politiker i olika partier. De har skickat information till Stockholmshems styrelse och till politiker i staden. De har kontaktat lokaltidningar och större redaktioner. De har försökt få politiker att komma till området och lyssna.
Ett möte planerades den 8 juni, men politikerna kom inte i tillräcklig utsträckning. Bara en socialdemokrat hade tackat ja, och mötet med politiker fick därför ställas om. Efter det har hyresgästerna diskuterat nya skrivelser, nya mejl, kortare redogörelser av frågorna och ytterligare åtgärder.
Det säger mycket. Hyresgästerna har bett om dialog. De har bjudit in. De har försökt förklara. Men när politiker inte kommer till hyresgästerna måste hyresgästerna gå till politikerna.
Stockholmshem styrs av politikerna
Stockholmshem är inte vilket bolag som helst. Det är ett kommunalt bostadsbolag. Det ska inte agera som en privat hyresvärd som jagar maximal avkastning på varje renovering. Ett kommunalt bostadsbolag ska ta socialt ansvar, sköta underhållet och se till att människor kan bo kvar.
Ändå gömmer sig politiker och bolag bakom ord som “affärsmässighet”, “process” och “förhandling”. Men affärsmässighet betyder inte att hyror måste pressas upp så mycket det bara går. Politkerna har alla möjligheter att stoppa chockhöjningarna av hyrorna. I Sundbyberg och på andra ställen har politikerna tagit fram ägardirektiv om "renoveringar utan stora hyreshöjningar". Hyresgäster ska inte betala priset för varje dyr lösning som bolaget väljer. Underhåll ska inte förvandlas till en kassako.
Politikerna kan inte gömma sig bakom bolaget
Det mest provocerande är att detta ofta framställs som om det inte vore en politisk fråga. Men vad kan vara mer politiskt än rätten att bo kvar i sitt hem? Vad kan vara mer politiskt än frågan om ett kommunalt bolag ska renovera varsamt eller driva bort människor? Vad kan vara mer politiskt än om Södermalm ska fortsätta vara en levande stadsdel eller bara bli en plats för dem som har råd?
Stockholms stad styr sina kommunala bostadsbolag genom ägardirektiv och politiska beslut. Om staden vill kan den kräva varsamma renoveringar. Om staden vill kan den kräva att nödvändigt underhåll inte används för att chockhöja hyror. Om staden vill kan den stå på hyresgästernas sida.
Därför måste kraven riktas direkt till stadens ansvariga politiker. Deniz Butros från Vänsterpartiet är bostadsborgarråd i Stockholms stad. Vänsterpartiet talar ofta om rimliga hyror, allmännyttans betydelse och rätten till bostad. Nu måste de orden prövas i verkligheten. Om hyresgäster i Linjalen och Vattenpasset riskerar att pressas bort genom Stockholmshems renoveringar, då är detta exakt den fråga där bostadsborgarrådet måste agera.
Frågan till Deniz Butros och den styrande majoriteten är enkel: kommer ni att stoppa renovräkningarna i Stockholmshem, eller kommer ni att låta dem ske?
Organisering är vår styrka
Ort till Ort står med de boende i kampen mot Stockholmshems renovräkningar. Vi vet att enskilda hyresgäster har svårt att vinna själva. Juridiken kan vara viktig, men den räcker inte. Det som behövs är organisering.
Därför måste kampen växa från ett hus till flera hus. Från Linjalen till Vattenpasset. Från Södermalm till Bagarmossen, Järva, Sundbyberg och andra områden där samma logik används. Det handlar inte om ett enskilt badrum. Det handlar om en modell där hyresgäster splittras upp, pressas var för sig och till slut tvingas acceptera höjningar de aldrig borde behöva bära.
De boende har redan börjat göra det som krävs. De sätter upp skyltar på gården. De pratar med grannar. De diskuterar gemensamma skrivelser. De kontaktar journalister. De försöker samla Linjalen och Vattenpasset i samma kamp. Det är så enskild oro kan bli gemensam styrka.
Rimliga krav
Stockholmshem ska genomföra nödvändigt underhåll utan att använda det som ursäkt för orimliga hyreshöjningar.
Hyresgästerna ska ha verkligt inflytande över renoveringsnivån.
Fungerande kök, badrum och material ska inte bytas ut i onödan bara för att skapa högre bruksvärde.
Stockholms stad ska ge tydliga ägardirektiv till Stockholmshem om varsam renovering och rätt för hyresgäster att bo kvar.
Deniz Butros och den styrande majoriteten i Stockholm ska ge besked innan hyresförhandlingarna om renoveringshyrorna går vidare efter sommaren.
Politikerna ska sluta gömma sig bakom bolaget och svara direkt till de människor som drabbas.
Det här är en klassfråga
Det här är inte en teknisk fråga. Det är en klassfråga. Det är en demokratifråga. Det är en fråga om vem staden är till för.
När hyresgäster organiserar sig blir de inte längre bara mottagare av brev, beslut och hyreshöjningar. De blir en kraft. De kan knacka dörr, samla grannar, bjuda in media, ställa politiker mot väggen och vägra låta frågan tystas ner.
Stockholmshem räknar med att människor ska vara ensamma, rädda och trötta. De räknar med att varje hushåll ska sitta för sig själv och försöka förstå vad som händer. Vårt svar måste vara det motsatta: vi går ihop, vi delar information, vi samlar fler och vi gör det omöjligt att ignorera oss.
Renovering ska inte betyda vräkning.
Underhåll ska inte betyda chockhöjd hyra.
Kommunala bostäder ska inte användas för att rensa bort människor från innerstan.
Kampen i Linjalen är inte bara Linjalens kamp. Det är hela Stockholms kamp för rätten att bo kvar.
