Öppet brev till Förvaltaren och Sundbybergs politiker.
Sundbyberg står inför en renovräkningsvåg. Under kommande 10 åren ska nästan hälften av Förvaltarens lägenhetsbestånd renoveras. Totalt handlar det om 3600 allmännyttiga lägenheter och utöver det så kommer många privat ägda hyreshus renoveras. Renoveringarna kommer påverka mer än 10 000 hyresgäster i Sundbyberg.
Många av oss hyresgäster har fått leva med konsekvenserna av att bo i bostäder med årtionden av eftersatt underhåll. Nu när våra hem äntligen ska renoveras, kommer många inte ha råd att bo kvar. Förvaltarens senaste renoveringar innebar hyreshöjningar upp mot 50-60%. De få som kommer kunna bo kvar har mycket svårare att överleva på sin inkomst.
Det är en ohållbar situation för oss hyresgäster. Det är redan dyrare att bo i hyresrätt än i bostadsrätt. Skillnaderna mellan dem som bor i hyresrätt och bostadsrätt ökar och i Sundbyberg tjänar hyresgäster i snitt 10 000 kr mindre i månaden än de boende i andra upplåtelseformer. Det är långvarigt sjuka, nyanlända, pensionärer, ensamstående med barn och flerbarnsfamiljer som drabbas extra hårt av renoveringar och hyreshöjningar.
Genom att höja hyrorna kraftigt vid renoveringar, framförallt i miljonprogramshus, så försvinner det lägenheter som människor med låg inkomst har råd att bo i. Sundbyberg kommer bli en kommun för enbart rika.
Det går att renovera utan hyreshöjningar och utan renovräkningar. Det är mycket som staden och det kommunala bostadsbolaget skulle kunna göra för att skydda hyresgäster. Bolaget anser själv att det har en “mycket goda finansiell position” och bolaget har den lägsta belåning av alla allmännyttor i Stockholms län. Förvaltaren borde låna till renoveringarna istället för ta ut en maximal hyreshöjning vid varje enskild renovering.
Vårt krav är ett omedelbart stopp på renovräkningarna genom att:
- Ändra ägardirektivet och lägg till ett explicit mål att utföra underhåll utan hyreshöjning
- Stärk samrådsavtalet och se till att hyresgäster alltid erbjuds flera nivåer vid renovering, inklusive en basnivå utan hyreshöjning.
Varje steg på vägen kommer vi kämpa mot renovräkningar och hyreshöjningar. Vårt mål är att ingen ger tillstånd till renovering förrän hyresgästers rätt till sina hem säkras. Alla hyresgäster, oavsett inkomst, ska ha möjlighet att bo kvar i sina hem och till en hyra som motsvarar max 20% av en genomsnittlig arbetarinkomst.
Planerade renoveringar
Vargen 2, Friluftsv 4-26, Skogsbacken 13-33 (238 lgh)
Östern 5, Götg 14-20, Råstensg 15, Tuleg 11-19 (84 lgh)
Ekdungen 1, Järnvägsgatan 19-23 (102 lgh)
Bildhuggaren 11, Mariagatan 1-5, Prästgårdsg 6-10 (60lgh)
Vandraren 9, Rissneleden 17-95 (505 lgh)
Gåsen 6, Prästgårdsgatan 22 (24 lgh)
Muraren 5, Järnvägsgatan 32 (22 lgh)
Odalvägen 17-27 (31 lgh)
Det fanns några från Hyresgästföreningen!
”Var’e vargen” som Thåström sjöng, är än mer relevant idag. Runt kvarteret Vargen i Sumpan stryker dess osynliga dito, är i alla fall ett som är säkert. Utsläppt via vargflocken i kommunalhuset, förstärkt av åsynen av handdukar runt fönsterkarmarna. För att hålla reumatismen stången i vinterkylan, så gott det går. Jocke Thå sjöng även ut sitt budskap, om att ”staten och kapitalet sitter i samma båt”. Ur den bärbara musikspelaren i demonstrationståget, förbi Sumpans nu strikt kommersiella fasader. Befrielsen i att ’legalt’ kunna vråla ut sin, genom decennier uppbyggda bitterhet och frustration, kändes helt obeskrivligt. En folkvald politiker på vänsterkanten fanns redan på plats, på torget i början. Vackert så, men samtliga av Hyresgästföreningens representanter lös med sin obehagliga frånvaro. ”Hoppet är det sista som lämnar människan” som sagt. Och när nu den gamla vänsterledningen är utbytt mot den nya och den unga, så känns sista hoppet desto starkare.