Politikerna i Sundbyberg har haft Sverigerekord i att avhysa nyanlända via domstol. Detta har framkallat en hel del protester och det hela är enligt insiders i kommunen en “känslig fråga”. För att försvara sig påstår politikerna att de nyanlända “har fått hjälp, men tackat nej”. Stämmer detta verkligen? Vi har intervjuat alla drabbade. 

F.A fick ett erbjudande av kommunen, det låg långt ifrån Stockholm, var dyrt och dessutom ett korttidskontrakt så hon tackade nej. T.L fick också ett erbjudande, men det var ett rum med mycket hög hyra som kunde sägas upp när som helst. S.W. som har försörjningsstöd och D.S som är funktionshindrad berättar att de aldrig har fått något erbjudande från kommunen. J.H som arbetar fick ett erbjudande om ett rum i Strängnäs med hög hyra som kan sägas upp när som helst. Även A.H fick ett liknande erbjudande i Strängnäs men tackade nej. T.R erbjöds en lägenhet utan möjlighet till visning på grund av den rådande pandemin. När A.L fick ett erbjudande i Ljusne använde han sina sista pengar för att åka dit, väl där fanns det inte längre några lägenheter enligt hyresvärden. De nio övriga hushållen uppger att de inte har fått några lägenhetserbjudanden alls. 

I princip alla tips om bostad gått till personer med någon form av egen inkomst. De som inte har fått något erbjudande är de som har det allra svårast och som har försörjningsstöd. Kommunen har alltså i ett försök till bli av med folk tipsat om rum med usla villkor på avlägsna orter. De har däremot inte ens försökt att hjälpa de som är i störst behov av hjälp. 

Från “hjälp till alla” till en fascistisk diskrimineringslinje? 

Socialtjänstlagen stadgar att kommunerna “har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver”. Detta ska gälla för alla och inte bara de som har egen inkomst. Trots detta så har kommunen alltså, enligt ovan, bara erbjudit alternativa bostäder till de som har en egen inkomst och lämnat de som är i störst behov utan hjälp. 

Starka krafter har länge arbetat för hårda tag mot de nyanlända som påstods få en “gräddfil” till “lägenheter” om de fick behålla de baracker, rum och udda källarboenden som kommunerna i många fall ordnat åt dem. Den tidigare ledande sundbybergspolitikern Josefin Malmkvist gick till t.ex. ut med budskapet “Ge inte nyanlända gräddfil till bostadskön”. Moderaternas Morgan Lindqvist och Miljöpartiets Elisabeth Bergman gick i en särskild skrivelse ut med budskapet “Inga gräddfiler till hyreskontrakt” i ett försök att hindra att de nyanlända skulle få hjälp genom nya regler om rätt till förlängning. Reglerna tillämpades aldrig just på grund av att kommunen ljög om att alla de som ansökte redan hade fått hjälp.

Kommunen är genom socialnämnden skyldig att främja “den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning” och “människornas ekonomiska och sociala trygghet och jämlikhet i levnadsvillkor”. Detta gäller uppenbarligen nu inte ens de nyanlända barnfamiljer som kommunen försöker kasta ut med våld och som sitter i sina lägenheter runt om i Sundbyberg och väntar på den “yttersta dagen”.

Sverigedemokraterna driver nationellt på för att öka diskrimineringen av minoriteter. Det senaste förslaget på nationell nivå är att det bara är medborgare som ska kunna få alla möjliga sorters bidrag. I Sundbyberg jobbar de stenhårt för att de nyanlända inte ska “ha förtur till bostäder som Sundbybergare köat till i många år”. Något de nyligen skrivit på sin hemsida där de också berömmer att kommunen står på sig och kastar ut nyanlända med våld. Varför ska man nöja sig med sanningen om det enda man vill är att öka hetsen mot minoriteter? Det har för de allra flesta inte handlat om att bo kvar i den bostad man har haft i Sundbyberg utan om en lösning på bostadsfrågan överhuvudtaget. Detta har meddelats såväl Sverigedemokraterna som övriga partier. 

Det är en typisk fascistisk politik att peka ut minoriteter och göra dem till syndabockar. Tendensen är att allt fler politiker dras med i detta och avviker från principer om att rättigheter ska gälla alla och envar och övergår till en fascistdoftande diskrimineringspolitik. Vi uppmanar Sundbybergs politiker att ta tydligt avstånd från detta. Vilken legitimitet har en kommun som i strid med lagens utgångspunkt berövar kommuninvånarna deras bostäder? Vilken legitimitet har en kommun som diskriminerar folk? En del tror att kommunens agerande mot de nyanlända är ett fenomen som inte kan drabba “gamla sundbybergare”. I sin behandling av de som är utsatta och utan makt visar kommunen sitt “rätta ansikte”. 

Vi uppmanar kommunpolitikerna i Sundbyberg av ovanstående skäl att ta sitt förnuft till fånga och sätta sig ner och diskutera lösningar för de som ännu inte kastats ut i hemlöshet.

Med hänsyn till de drabbades integritet har vi valt att inte namnge några individer.