Miljöbalkens regler
Av 2 kap. 3 § första stycket miljöbalken framgår bl.a. följande. Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Av andra stycket samma paragraf framgår att dessa försilctighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Av 2 kap. 7 § miljöbalken följer att kraven i bl.a. 2 kap. 3 § miljöbalken gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.
19 kap, 3 § miljöbalken stadgas att begreppet olägenhet för människors hälsa irmebär en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och inte är ringa eller helt tillfällig.
Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 1 s. 350-351 och del 2 s. 109) framgår vad gäller stadgandet i 9 kap. 3 § miljöbalken bl.a. följande. Med olägenhet avses störning som enligt medicinsk eUer hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. En störning hör vara av någon betydenhet och inte av helt tilfällig natur samt kunna vara skadlig i antingen fysiskt eller psykiskt hänseende på en människas hälsotillstånd. Även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad, t. ex. buller, lukt, kyla, drag, ohyra och andra skadedjur, omfattas. Med störningar som påverkar välbefmnandet avses störningar som inte är av sådan karaktär att de kan visas vara direkt hälsoskadliga men som ändå påtagligt inverkar på människors psykiska välbefinnande. En ringa störning är en sådan störningsnivå som bara påverkar någon enstaka person negativt, medan människor i allmänhet inte störs. Vid bedömningen av om en olägenhet i balkens mening föreligger bör hänsyn tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker. En störning ska ha en viss varaktighet, antingen genom att den pågår under sammanhängande tid eller att den återkommer – regeibimdet eller oregelbundet.
Av 9 kap. 9 § miljöbalken framgår att. ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom ska vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröj a olägenheter for människors hälsa.
Av 26 kap. 22 § miljöbalken framgår bl.a. att den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön är skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål, om det finns skäl att anta att byggnadens skick medför olägenheter för människors hälsa.
Enligt 33 § i förordningen (1988:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd skall en bostad i syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa särsldlt ge betryggande skydd mot bl.a. värme, kyla och drag samt ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt.
Folkhälsomyndighetens allmänna råd (FoHMFS 2014:17) om temperatur inomhus innehåller rekommendationer för tillämpningen, av 9 kap. 3 § och 26 kap. 19 § miljöbalken vad gäller temperatur inomhus. Dessa allmänna råd gäller för bostadsutrymmen, t.ex. kök, sovrum, vai’dagsrum och badrum. De allmänna råden gäller inte vid extrema
väderförhållanden. Enligt råden bör standardiserade mätmetoder användas.
Undersökningen kan göras i två steg. Om den indikerande mätningen över-respektive underskrider värdena i tabell 1 eller drag kan påvisas, bör en utförlig mätning genomföras i enlighet med tabell 2.
Enligt indikerande mätning för fortsatt utredning enligt tabell 1 är värdena för lufttemperatur under 20 °C och golvtemperatur under 18 °C. Riktvärden för den utförliga mätningen enligt tabell 2 för bedömningen att olägenhet for människors hälsa foreligger är om den operativa temperaturen varaktigt understiger 18 °C och for känsliga grupper 20 °C.
Rekommenderade värden för operativ temperatur är mellan 20 och 23 °C och för känsligare grupper 22-24 °C. Den operativa temperaturen är medelvärdet av lufttemperaturen och medelstrålningstemperaturen från omgivande ytor. Rekommenderat värde för luftens medelhastighet anges inte får inte överstiga 0,15 m/s. Allmänna råd är inte bindande utan är avsedda att tjäna som vägledning vid prövningen av enskilda ärenden.
