CIRKELLEDARE. Vita politiker och tjänstemän från innerstan tror att de måste rädda oss, men de är de riktiga förtryckarna, säger Hajat Ibrahim. Källa www.stockholmdirekt.se Foto: Kerstin Gustafsson
Stockholm Direkt:
– Kunskap är viktigt. Hajat Ibrahim leder en studiecirkel på Husby träff för en grupp tjejer från orten. De träffas och diskuterar anti-rasism och feminism, antingen eller, eller både ock.
Vi som bor i orten drabbas av rasism och sexism, det går hand i hand. Men ju mer vi vet desto starkare blir vi.
– Just nu håller vi på med en dokumentärfilm, eftersom vi vill att fler röster ska höras från orten. Dessutom skriver vi en debattartikel.
Hajat är uppvuxen i Husby och bor numera i Kista. I början av året gick hon med i SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet, eftersom hon är intresserad av politik och aktivism. Men hon är inte så aktiv, utan vill hellre arbeta mer brett. ”Jag känner inte lika mycket för partipolitik längre”.
Hajat gjorde praktik på Rädda Barnen och det var då hon blev erbjuden att gå en cirkel för att bli studieledare. Hajat fyller 16 år den 29 december och studerar första året på sam/sam på Solna gymnasium. Tjejerna i cirkeln är i samma ålder som hon själv.
– Men det är inte så att jag är deras lärare, protesterar hon. Jag leder cirkeln bara. Cirkeln är en gemensam grej, jag bara håller ihop den. Det vi gör är mer som en verkstad.
Men nog måste du ha ledaregenskaper?
– Jo, ja, kanske det. Jag är den som sköter närvaro-rapporteringen, söker pengar och sådant där.
Hajat startar snart en cirkel till. Deltagarna tänker hon rekrytera på ungdomsgården i Husby. Hon gick själv i skolan i Husby, men på högstadiet bytte hon till en friskola inne i stan. Erfarenheterna från friskolan blev viktiga för henne.
– Det öppnade mina ögon, jag såg segregeringen så tydligt. Efter en tid ångrade jag mig, varför hade jag lämnat skolan i Husby? Jag fattar inte varför alla tror att skolorna är bättre inne i stan.
Hajat menar att skillnaderna är stora, de som kommer från ytterstaden har inte samma förutsättningar som de som kommer från innerstaden.
– De tar dig inte på allvar, du har svårare att få jobb. Det är stor skillnad på hur du bemöts, om du kommer från Husby eller Östermalm. En tjej från ytterstaden måste var mycket bättre.
Hon trivdes i skolan inne i stan, men kände att hon måste anpassa sig i vissa
situationer.
– Jag tänkte på hur jag pratade, kunde inte riktigt vara mig själv. Alla var moderater där, typ.
I framtiden tänker hon plugga vidare, men vet inte riktigt vad än.
– Jag vill förändra både Sverige och världen. Kanske kan jag jobba med mänskliga rättigheter på något sätt.
Mänskliga rättigheter handlar det också om för tjejerna i orten. De känner sig förtryckta, menar Hajat Ibrahim.
– Ja, absolut. Vi blir trampade på av vita politiker och tjänstemän från innerstan. De tror att de måste rädda oss, men de är de riktiga förtryckarna. Politikerna flyttar fokus och skyller alla problem på männen i förorten. Visst finns det ett patriarkat, men inte bara i orten, utan överallt.
Läs mer:
