I april 2018 erbjöds familjen Jodah en lägenhet i Skärholmen av stadsdelsförvaltning i Hässelby -Vällingby. De fick veta att de kunde bo i lägenheten till dess att de ordnat en egen bostad. Något skriftligt kontrakt upprättades dock inte med hyresvärden eller kommunen.

Nu kräver stadsdelsförvaltningen att de ska flytta ut med omedelbar verkan. Detta trots att familjen inte har någon annan bostad att flytta till. Stadsdelsförvaltningen väljer att vräka en nyanländ familj bestående av sjuklig ensamstående mor och hennes barn som studerar på gymnasiet på gatan. Stadsdelsförvaltningen har ansökt om avhysning via domstol. I stämningsansökan framförs, som argument för avhysning, att familjen inte själva betalat hyran. Familjen har dock erbjudit sig betala hyran själva, men nekades detta av handläggare på socialtjänsten.

Mamman i familjen kom till Sverige, tillsammans med sin son, via anknytning till dottern som redan befann sig i Sverige. Hon ingår i Etableringsprogrammet och erhåller etableringsersättning från Försäkringskassan. Ytterst få hyresvärdar (ingen av de familjen varit i kontakt med) är villiga att hyra ut till personer med etableringsersättning som enda inkomst. Familjen har verkligen ansträngt sig för att hitta ett annat boende och har skickat förfrågningar på hundratals annonser.

Frågan är: tycker stadsdelsförvaltningen Hässelby-Vällingby att det är rimligt att personer ska leva på nåder i bostäder som förmedlas via dem själva och sedan plötsligt, utan förvarning, sägas upp och tvingas ut i hemlöshet? Är detta förfarande rimligt i ett läge när bostadsmarknaden är extremt tuff och vissa grupper i praktiken har mycket svårt att få kontrakt?

Nyligen såg stadsdelsförvaltningen till att elen stängdes av i lägenheten. Det var helt och hållet en slags bestraffning. En ensamstående mor i en lägenhet utan el, utan möjlighet att laga mat osv. Anser stadsdelsförvaltningen att de har lagligt stöd för att stänga av elen trots att de inte har en lagakraftvunnen avhysningsdom från tingsrätten?

Kommunen har enligt Regeringsformen (2 § 1 kap) ett särskilt ansvar att trygga rätten till bostad samt verka för social omsorg och trygghet. I lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar specificeras detta ansvar ytterligare. Tycker stadsdelsförvaltningen i Hässelby-Vällingby att de uppfyller uppgiften? Hur mycket stadsdelsförvaltningen än slingrar sig med att “det inte är kommunens ansvar” och så vidare, så är det för det första felaktigt och för det andra moraliskt förkastligt att sätta andra människor i hemlöshet eller utsätta dem för hot om hemlöshet och den psykiska påfrestning det innebär.

Var har stadsdelsförvaltningen tänkt att familjen ska ta vägen? Hur planerar de att lösa situationen? Eller väntar de kanske på att polisen ska komma och fullborda ert skamlig verk?

Ort till Ort

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.